det gör ont, för att jag bryr mig. jag blir svartsjuk, för att jag bryr mig. jag är osäker, för att jag bryr mig.
är det inte så? att när vi bryr oss så mycket om någon, när vi verkligen tycker om någon, så blir allt så stort? allt blir så totalt jättejobbigt så fort någonting sker?

känslan när någon du inte tycker om, kallar din bästa kompis för dess bästa kompis. åh. men det är just den känslan. det är för att vi faktiskt bryr oss. vi vill ha det där bra med personen för oss själva. vi är väldigt egoistiska på den fronten.

eller just att vi alltid försöker passa in. är vi i ett gäng som röker, eller ett gäng som snattar, gör vi det också oftast, just för att passa in och inte bli utstött i gänget. detsamma gäller med kläder och smink. har man inte de rätta kläderna, passar man inte in.
en kompis sa en gång "det här är inte min stil, men jag måste ha sånna här kläder för annars passar jag inte in". det skrämmer mig ganska mycket faktiskt, hur vi människor ser folk som inte är som oss själva.

nu är jag tom på ord, men fortfarande full av tankar.